Det var en gång en mörk, mörk natt. Och det var en familj som bodde på en gata. Men det var inte vilken gata som helst längre ner på gatan fanns ett ödehus. Man hade hört rykten om att det spökade där.
Mitt i natten när jag sover hör jag konstiga ljud utifrån. Och jag tittar ut genom fönstret och ser att det kommer från ödehuset. Så går jag ner för trappan och går ut. Jag närmar mig mer och mer ödehuset.
Jag knackar försiktigt på dörren. Men ingen öppnar jag kliver försiktigt in i huset. Och det är alldeles mörkt. Som tur var tog jag med mig en ficklampa. Jag gick upp för trappan. Där såg jag en man med ett vitt ansikte jag blev helt stel i kroppen. Vad ska jag göra? - tänkte jag. Då hör jag steg i trappan det är samma man jag ser så jag skriker allt vad jag orkar. Men mamma och pappa kommer inte. Tänk om dom är döda sa jag lite tyst för mig själv. Då tog mannen ner mig till källaren. Just då ser jag att mamma och pappa ligger där. Då skriker jag allt vad jag kan nej det får inte vara sant men just då insåg jag att dom var döda. Sen känner jag att någon tar mig på ryggen och säger hallå. Det var mannen igen han hade svarta kläder på sig och vitt ansikte. Men jag tyckte det såg ut som en vampyr. Jag såg blod på golvet det borde vara mamma och pappas blod. Jag var jätte rädd och han slita mig loss och sprang hem där var inte mamma och pappa. Jag försökte somna men på morgonen kände jag att jag låg på ett iskallt golv. Då tänkte jag nej jag är hos vampyrerna. Och så hör jag ett dunkande på dörren. Det är pappa som säger att frukosten är klar. Jag tar en djup suck av lättnad. Det var bara en dröm.
Vilken bra skräckhistoria du skrivit.
SvaraRadera/imbi